Dagens dag har varit väldigt känslosam, hela gruppen fick tårar när vi besökte barnhemmet, det var det hemskaste jag hade sett i hela mitt liv, hur jobbigt vissa har det, och att vi har det så bra. Varför är världen så orättvis?
Barnen på barnhemmet har födds med olika skador tex, missbildningar, hjärnskador. Då menar jag inte sådana missbildningar och hjärnskador som är vanliga i Sverige. Först gick vi till en avdelning där barnen inte hade så stora skador som barnen på andra våningen. På den första våningen kunde vissa gå i skolan och prata.
När vi kom upp till andra våningen det första jag såg var en pojke som hade en väldigt lidande sjukdom, han var fast bunden på stolen både i händerna, fötterna och huvdet, han hade inget skinn, kroppen såg ut att vara massa massa rivmärken. Han kunde varken gå eller prata. En flicka hade ett huvud som vägde minst 5 kilo, det var stort som 3-4 huvuden, tillsammans. Det var så hemskt att se. När vi skulle gå in i rummet kom tårarna det var det värsta vi hade sett. Anna kramade om en liten pojke, man såg verkligen hur det kramen betydde för han. Det var väldigt starkt utav henne.
Enligt mig hade dem inte alls bra lokaler, barnen var fast bundna, dem åt o sov i samma rum det var inte särskilt fräscht. Men jag ser verkligen upp till dem som kan jobba med barnen. Efter det så sa vi hejdå till alla med tårar i ögonen.
Alla var så chockade och ledsna så vi gick till ett cafee, för att fika och prata igenom allt.
Sedan så tog vi en sista shopping runda och nu sitter vi på hotellet tar det lugnt och packar.
Vi ses snart (: MVH Josipa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar